Junidagen var varm den där sommaren 1980.

På väg till det allra första journalistjobbet. Betyget jag fått av min lärare och Expressenlegenden Sigge Ågren gav mig skjuts: ett sommarvikariat var mitt! Mamma skjutsade mig i sin gamla vita Folka som hon köpt för 400 spänn av en riktigt bilnasare vid Vanadisplan i Stockholm några veckor tidigare. Bilen hostade till i uppförsbackarna. Jag skulle till Lindesberg i Bergslagen, till det första arbetet som riktigt reporter på Bergslagsposten. Äventyret väntade. Drömmen som jag haft sen jag var elva år höll på att slå in. På riktigt.

Vi lastade av grejerna på Flädervägen i Lindesberg och efter en fika så puttrade mamma hem till Stockholm igen. Hon kom fram. Bilen höll mot alla odds. Hyresrummet på Flädervägen var ingen drömadress för en infödd södertjej från Stockholm, för när de från Lindesberg frågade var jag bodde, började de alltid skratta: ”Fleederveegen” …men det bjöd jag glatt på. För jag fick en riktig drömsommar, precis som jag hoppats, den där sommaren 1980: Bra arbetskamrater, bra redaktionschef i Krister Linnér, bra jobb. Vi gjorde allt. Inget jobb var för stort – eller för litet. Första reportaget hamnade på förstasidan av Bergslagsposten.” Tål kossorna omställningen till sommartid?”

Den där sommaren kommer för alltid att finnas i mitt hjärta: Det är så många minnen som jag fortfarande tänker på med glädje. Som vi garvade- och så mycket pizza vi käkade sent på kvällarna, delad med en svart typometer. Jag fick jobba hårt, men det blev en drömstart. Sen rullade tidningsredaktionerna förbi under tio år i mitt liv: Norrtelje Tidning i Norrtälje ,Expressen i Stockholm, Arbetet, Kvällposten i Malmö, DN, Aftonbladet i Stockholm. Det mesta var kul- en del tufft och svårt, allt var lärorikt. Men 1990 kom en brytpunkt i livet. Jag hade bestämt mig: Jag skulle till radion…